Häromdagen fick jag förhandsbesked om att Försäkringskassan avser avslå min ansökan om sjukpenning med absurda och ohederliga argument. I dag skickade jag följande svar till berörd handläggare.

Häromdagen fick jag besked att Försäkringskassan avser avslå min ansökan om sjukpenning. Deras bedömning är fullständigt absurd.

Medan jag katalogiserade mina böcker på LibraryThing kom jag fram till Naturdagbokens födelsedagsbok. Jag bläddrade lite på måfå och fick upp den 18 april. Där stod skrivet, med blyerts:

Rolf Nordin -44

Det första läkarintyget har inte rätt ifyllt. Jag skrev till läkaren vad intyget behövde innehålla, hen ringde tillbaka någon dag senare och ställde några frågor.

Det har gått drygt två veckor sedan jag gjorde min sista arbetsdag på psykiatrin och Vuxentorget. Tillvaron sedan dess har varit… annorlunda. Jag är sjukskriven för utmattningssyndrom. Nu när jag haft två veckor på mig att fundera är det alldeles uppenbart för mig att stress och utmattning har varit mitt huvudproblem länge, men definitivt sedan 2016. Jag klarar inte av att skriva. Jag klarar inte av att planera. Jag är extremt stresskänslig. Varje oväntad händelse ger mig maximalt ångestpåslag. Bara att ha en tid att passa ger mig ångest. Att jag lyckats hanka mig fram som psykolog de senaste tre åren är ett under – och samtidigt vansinne. Det är inte konstigt att ingenting i livet fungerat. Alla nätter jag legat vaken med ångest. Alla panikattacker och raseriutbrott. Stress och utmattning.

I onsdags gjorde jag min sista arbetsdag som psykolog inom vuxenpsykiatrin. Egentligen var jag sjukskriven på 50%, men jag arbetade mer än heltid den sista veckan för att bli klar med alla utredningar. Igår åkte jag förbi min gamla arbetsplats, arkiverade testresultat och lämnade in nycklar och passerkort.

Aldrig mer psykiatri.

Vi gjorde en utflykt till Botsmarksblocket, ett jätteflyttblock som lösgjordes ur berggrunden under istiden för ca 20000 år sedan. Det tog knappt en timme att ta sig dit med bil. När vi anlände dit var det minst sagt ett rejält stenblock som väntade på oss.

Idag fyller Cleo 15 år! Det firar jag med en bild på Cleo från varje levnadsår.

Solen värmde och det var lätta moln på himlen, så vi tänkte oss en utflykt till Arboretum Norr för att grilla till lunch. Vi kom inte längre än Backen innan regnet började strila. Genomblöta parkerade vi cyklarna vid Baggböleören och tog skydd i en grillstuga.

Igår var det skolavslutning för Cleo, idag för Oskar. Inga föräldrar fick vara med på någon avslutning på grund av covid-19-pandemin, men vi träffades på kvällen för en gemensam middag med hamburgare från Bastard Burgers och kubb. Cleo, Rebecca och jag vann mot Oskar, Jenny och Martina.

På grund av corona-pandemin får vi föräldrar inte vara med på skolavslutningen i år, men Oskar och jag gjorde en tårta som han skall bjuda sina klasskamrater på i morgon.

Mitt jobb består i att göra neuropsykiatriska utredningar och fastställa diagnoser som ADHD och autismspektrumtillstånd (AST). Diagnoser som på många sätt är problematiska. Båda är gigantiska paraplybegrepp som inrymmer en enorm spännvidd av svårigheter. Diagnoskriterierna för ADHD är oerhört spretiga och överlappar varandra. Den problembild som ADHD beskriver – för diagnoser är bara beskrivningar, inte förklaringar – kan ha många orsaker. Och framför allt: ett funktionshinder är en benämning på diskrepansen mellan omgivningens krav och individens förmåga. Att vi över huvud taget pratar om neuropsykiatriska funktionshinder beror på att det finns en (allt större) grupp människor som faller utanför en allt snävare norm och som inte klarar att leva upp till samhällets och arbetslivets successivt ökande krav.

Barnen har fått höra mig säga det så många gånger att de ledsnat, men det var mycket på grund av balkongen som jag fastnade för den här lägenheten våren 2018. Balkongen, planlösningen och läget.

Igår lånade jag min grannes bil och åkte och köpte nya möbler till balkongen. Det blev ett enkelt bord, fyra stolar och en divan som man kan ligga i och läsa.

Äntligen kan jag ligga på balkongen och vila, läsa eller lyssna på fåglarna!

Om det bara kunde bli lite värme. Det snöade idag.

På söndagar förbereder jag veckan som kommer, planerar matsedel, tvättar och så vidare. Det brukar vara ganska stressade dagar; att planera och få en planering att fungera är en av mina svårigheter. Den här söndagen hade jag en hel del saker på min lista med saker att göra. På morgonen upptäckte jag att utvecklaren av HTMLy checkat in några ändringar på GitHub efter flera års inaktivitet. Eftersom jag själv gjort en förgrening av HTMLy med en hel del ändringar, blev jag eld och lågor och tänkte att nu, nu är det läge att skicka »pull requests« till den ursprungliga utvecklaren och se till att mina ändringar kommer med i huvudlinjen.

Igår gjorde jag något ovanligt, nämligen precis det jag för stunden kände för. Jag åkte hem från jobbet, beställde en pizza och satte mig framför TV:n och såg fyra avsnitt av The Expanse i ett svep. Det kändes ovant, men bra.

Vi cyklade till universitetet, hyrde varsin U-bike och cyklade runt Nydalasjön så vi kom till den östra sidan där det var sol. Det var vackert väder, fullt av folk och nästan alla grillplatser var upptagna. Vi hittade en ledig grillplats vid en nedbränd grillstuga. Först efteråt fann vi en skylt som sade att grillplatsen var avstängd. Tydligen hade grillstugan bränts ner alldeles nyligen; det var den sista grillstugan vid Nydalasjön och den kommer inte att ersättas (se artikel i VK).