»Det är långt till jul«, sade sjuksköterskan på demensboendet när jag berättade att jag och mina barn skulle hälsa på mamma i jul. »Skall ni träffa henne medan det fortfarande går att få kontakt är det nog nu som gäller.« Mamma hade varit sjuk och slutat äta. De fick bara i henne teskedar med kräm och hennes krafter försvann snabbt.
Min mamma brukade ringa mig någon gång i veckan. »Hur har du det?« frågade hon. Jag hann oftast bara en eller två meningar innan hon tog över. Hon trodde sig alltid veta precis vad jag pratade om och förklarade för mig varför jag kände som jag gjorde och varför jag handlat som jag gjort. Och förresten hade hon själv varit med om exakt samma sak, så hon passade på att berätta om det också.
Jasså, du trodde att du skulle kunna ta livet av dig?
Jag kom hem från skolan. Det måste ha varit när jag gick på högstadiet eller möjligen första året på gymnasiet. Mamma låg och sov. Jag störde henne inte. Jag antog att hon inte mådde bra. I stället gick jag ut i köket för att hitta något att äta.
I fredags hälsade jag på min mamma. Hon var glad, skrattade mycket och var helt osammanhängande. Hon kände igen sin syster – min moster – som också besökte henne, men jag tror inte hon kände igen mig hela tiden. Flera gånger berättade jag hur gamla mina barn var, att jag fyller 50 i år och att hon skulle fylla 81. Det var samma reaktion varje gång: »nä, är det sant?«
»Jag gillar inte Zoégas«, brukade min mamma säga varje gång hon kom på besök. »Jag hälsade på min kusin i Helsingborg en gång och hon bjöd på kaffe som var så starkt att det inte gick att dricka! Det var Zoégas. Men du, Stefan«, sade hon till mig, »du gör gott kaffe!«
»Det är Zoégas«, svarade jag varje gång.
»Va? Är det?« utbrast min mamma förvånat.
Varje gång.
Den 27 augusti fyllde min mamma Birgit 80 år. Vi firade henne med en lunch på Kinnekullegården i Götene. Detta är några bilder därifrån.
På midsommardagen gjorde vi en dagsutflykt till Götene och hälsade på mina föräldrar. Det var länge sedan jag träffade dem. Åldersdemensen har så sakteliga krupit sig på min mamma och för en tid sedan diagnostiserades hon med vaskulär demens.