Det var en vacker februaridag. Jag promenerade längs strandpromenaden i Umeå när min mammas biståndshandläggare ringde. Han var besvärad och obekväm. Han hade fått in två orosanmälningar, dels från hemsjukvården, dels från sjukgymnasten. Han var mest bekymrad över anmälan från sjukgymnasten.
Igår började jag läsa en bok som var svår att läsa, för jag kände igen mig i nästan varenda mening. I hate you – don’t leave me, Jerold Kreismans bok om emotionellt instabilt personlighetssyndrom. Den inleds med en fallbeskrivning som jag alltför väl kände igen mig i. Jag hann till sidan 13 innan jag brast i gråt.
I fredags hälsade jag på min mamma. Hon var glad, skrattade mycket och var helt osammanhängande. Hon kände igen sin syster – min moster – som också besökte henne, men jag tror inte hon kände igen mig hela tiden. Flera gånger berättade jag hur gamla mina barn var, att jag fyller 50 i år och att hon skulle fylla 81. Det var samma reaktion varje gång: »nä, är det sant?«
Den 27 augusti fyllde min mamma Birgit 80 år. Vi firade henne med en lunch på Kinnekullegården i Götene. Detta är några bilder därifrån.
I dag blev det klart att jag börjar arbeta som skolpsykolog vid Skövde kommuns elevhälsa i september. Det innebär att jag återigen kommer att börja veckopendla; jag kommer att vara på plats i Skövde varannan vecka.
I dag fyllde Cleo 16. Stort grattis!
I söndags paddlade vi kajak i Sävarån. De tvåsitsiga havskajakerna vi hyrde av Sävar kanot var stora pråmar av tjock plast, inte alls som de smäckra havskajaker i glasfiber som jag paddlade med på 1990-talet. Men de var stabila.
På midsommardagen gjorde vi en dagsutflykt till Götene och hälsade på mina föräldrar. Det var länge sedan jag träffade dem. Åldersdemensen har så sakteliga krupit sig på min mamma och för en tid sedan diagnostiserades hon med vaskulär demens.
Sedan januari har jag läst filosofi på halvtid, men det håller inte längre. Vid det här laget har jag närmare 620 högskolepoäng, så det är inte så att jag behöver studierna. Jag hade en tanke om att jag skulle kunna använda filosofin för att så småningom läsa till tvåämneslärare i psykologi och filosofi, men jag kommer aldrig har råd att läsa kompletterande pedagogisk utbildning (KPU).
»Vet ni om att jag redan varit vaken en timme«, var det första Oskar sade när vi traditionsenligt uppvaktade honom på morgonen.
En kompis till mig har tagit flygcertifkat och frågade om jag ville följa med på en flygtur. Självklart ville jag det! Per hämtade upp mig på förmiddagen och vi får ut till flygklubben på flygplatsen i Alvik.
Det var lite kallt när jag vaknade i morse.
Med längdskidorna över axeln tog jag bussen till Bräntbergsskolan. Det var fantastiskt väder och spåren på Mariehemsdalen var nypreparerade. De nya skidorna kändes väldigt bra. De fanns en anslutning till Stadsliden, så jag tog en tur genom skogen också.
Det nya året började med ett fantastiskt vinterväder. Temperaturen sjönk till -10°C och solen tittade fram i ett sagolikt vinterlandskap.
Håkan Boström publicerade idag en ledare i GP som i några få stycken summerar utvecklingen i offentlig sektor de senaste 30 åren.
I dag kom det andra testresultatet:
Ditt provresultat är positivt (påvisning av nukleinsyra SARS-CoV-2).
Sent igår kväll kom resultatet på mitt självtest:
Resultatet av genomförd analys är ej bedömbart (test för nukleinsyra av SARS-CoV-2).
Igår kände jag mig praktiskt taget frisk. Så gick jag ut en promenad, och redan efter ett par hundra meter var jag trött och matt. Jag blev alldeles anfådd i minsta uppförsbacke. Normalt sett brukar kroppen bli seg först efter 6–7 km löpning. Jag pratade i telefon medan jag promenerade och tappade den röda tråden flera gånger.
I tisdags kom ett mejl från skolan som sade att en elev i Cleos klass hade bekräftad covid-19. Någon timme senare som en lätt skärrad Cleo hem från skolan med klåda i halsen. Hen hade åkt hem från mattelektionen. Helt enligt rådande restriktioner fick Cleo vara hemma tillsvidare. Oskar som skulle ha kommit till mig i onsdags fick stanna kvar hos sin mamma.