On the way back

Jag har inte bloggat så mycket på sista tiden. Dels har jag haft fullt upp med mina studier. Jag läser Filosofi A på distans vid Umeå universitet. Dessutom har jag äntligen påbörjat behandling vid Stressrehabilitering i Umeå. Det är min rehabiliteringsplan: halvtidsstudier med A-kassans goda minne och behandling vid Stressrehab. Vad som händer sedan vet jag inte.

Jag har också börjat skriva musik igen. Det blev ett litet stycke i 7/8-takt (så klart) som fick namnet On the way back. Jag tänkte mig musikstycket som en berättelse om en massa äventyr som inträffade på vägen hem, men det verkar som de flesta uppfattar titeln som att det är jag som är på väg tillbaka. Det finns ingen riktig inspelning, men jag har lagt upp ett ljudspår på Musescore.

Men det kanske ändå är en okej tolkning. På sätt och vis är jag på väg tillbaka. Med det utrymme jag fått att tänka, känna, reflektera och återhämta mig sedan oktober 2020 inser jag att jag så att säga tjänat ihop till utmattningssyndrom. Skilsmässan för fyra år sedan är bara en del av det. Allt sammantaget som hände under perioden 2016–2017 var ingenting annat än en personlig katastrof. Alla de band jag hade som gjorde mig till den jag var – familj, släkt, vänner, arbetsgemenskap, karriär – brast. Den berättelse av vilken jag var en del slutade plötsligt mitt i ett kapitel, mitt i en mening. Några bläckplumpar på de följande sidorna, resterande sidor tomma.

Under och ett långt tag efter katastrofen var jag fullt upptagen med att bara överleva. Nu har jag begynnelsen till ett nytt liv. Men boken ligger fortfarande uppslagen, med oavslutade kapitel och bläckplumpar, och jag vet inte riktigt vad jag skall skriva. Eller vilka berättelser jag skall skriva in mig i.

Det är kanske att ta i, men jag känner mig lite som Dr. Carter i filmen Shrink, en av mina favoritfilmer. Henry Carter, den framgångsrika psykoterapeuten som skrivit böcker om lycka. Och så tar hans hustru livet av sig. En film som börjar i förnekelse och undvikande och slutar i acceptans och början till omorientering.

Och det är väl kanske dit jag nått nu. Början till acceptans. Begynnande omorientering. On the way back.