Jobb!

I dag blev det klart att jag börjar arbeta som skolpsykolog vid Skövde kommuns elevhälsa i september. Det innebär att jag återigen kommer att börja veckopendla; jag kommer att vara på plats i Skövde varannan vecka.

Det hela gick snabbt. Jag var erbjuden ett annat jobb som skolpsykolog i en annan kommun i Västra Götalands län, men det kändes inte bra av flera anledningar. Så dök det upp en annons att Skövde sökte skolpsykolog. Jag ringde fredagen för drygt en vecka sedan – på Cleos födelsedag – och pratade med elevhälsochefen i Skövde.

Elevhälsochefen berättade att utgångspunkten för deras arbete är att »skolan gör någonting med barnens hälsa«. Följden av den utgångspunkten blir ju att om en elev inte mår bra eller inte fungerar i skolan, kan man inte bara leta efter förklaringar inuti eller runtomkring individen och vaska fram en neuropsykiatrisk diagnos eller skärskåda barnets hemförhållanden, utan man måste också rikta blicken mot omgivningen, mot skolan som institution och fråga sig på vilket sätt den bidragit till elevens mående eller funktionssätt. I stället för fokus på individen hamnar fokus på samspelet mellan individ och omgivning. Och det är ett synsätt som jag naturligtvis helhjärtat sympatiserar med.

Det blev ett märkligt samtal. Jag tände på alla cylindrar och blev entusiastisk, och elevhälsochefen tände på att jag tände på hans hjärtefrågor. Det var lite som en blixtförälskelse: yrvaket och lätt berusat. Till elevhälsochefens försvar får jag väl säga att han just var utskriven från en sjukhusvistelse med brusten blindtarm, så han kanske verkligen var yrvaken och inte vid sina vanliga vätskor.

Hur som helst, jag gjorde en formell ansökan, vi hade en formell anställningsintervju via video i torsdags tillsammans med en av mina blivande psykologkollegor i Skövde och i fredags ringde han och sade att han gärna ville anställa mig – men han hade inte fått tag på mina referenser.

I dag ringde han igen, erbjöd mig tjänsten och vi kom överens om lön och startdatum.

Det känns väldigt bra. Såvitt jag förstår kommer jag till en fungerande arbetsplats med en klok och driven chef som har förvaltningsledningens öra. Han har ett tydligt mål, och så länge jag bidrar till att verksamheten tar ett steg närmare det målet, lägger han sig inte i mitt arbete – precis så som jag vill arbeta: ett tydligt mål som jag tror på och fria händer under eget ansvar.

Och så kommer jag att få bo hos min moster Mimmi och vara nära mina föräldrar och min mamma som blir allt sämre.