Farväl, mamma

»Det är långt till jul«, sade sjuksköterskan på demensboendet när jag berättade att jag och mina barn skulle hälsa på mamma i jul. »Skall ni träffa henne medan det fortfarande går att få kontakt är det nog nu som gäller.« Mamma hade varit sjuk och slutat äta. De fick bara i henne teskedar med kräm och hennes krafter försvann snabbt.

Läs mer

»Du är skyldig!«

Jag gick in i trädgården. Stannade och tittade på pappa. Han märkte först inte att jag var där. Jag kände sorgen efter mamma. Jag brast i gråt. Pappa fick syn på mig. Han släppte trädgårdsslangen. Släppte vad han hade för händer. Trots att han är gammal och har svårt att röra sig nästan studsade han fram till mig och omfamnade mig. För ett ögonblick delade vi sorgen efter mamma.
Läs mer

Jasså, du trodde att du skulle kunna ta livet av dig?

Jag kom hem från skolan. Det måste ha varit när jag gick på högstadiet eller möjligen första året på gymnasiet. Mamma låg och sov. Jag störde henne inte. Jag antog att hon inte mådde bra. I stället gick jag ut i köket för att hitta något att äta.

Läs mer