En gammal bild tagen med min pocketkamera. Jag har daterat filmrullen till 1982. Om det stämmer, är jag nio år gammal och går ut tredje klass. Det borde varit skolavslutning i Holmestads kyrka vilket stämmer med miljöerna på bilden.
Det är min lågstadielärare, Birgitta Andersson, som håller mig om axlarna. Jag tyckte om henne och hon tyckte om mig. Jag tror hon tyckte om alla sina elever. Hon var bestämd och kärleksfull. Vi bad bordsbön före och efter maten.
Den blå jackan med rutigt innerfoder minns jag än idag. Jag tyckte om den.
Det som slår mig idag är att jag ser så tafatt ut på bilden. Vilsen. Förlägen. Pillar med mina händer. Jag minns att jag kände mig vilsen, men syntes det så tydligt?
Vad blev det av den nioårige, vilsna pojken?