I dag var vi på veckomässa i Mariakyrkan. William sjöng med i psalmerna, men han sjöng sin egen text. Först sjöng han: »Det var en kyckling som hette Gullefjun«. I nästa psalm sjöng han: »En elefant promenerade, på en liten, liten spindeltråd«. Det var svårt att hålla sig för skratt!

När Oskar vaknar på morgonen – ofta omkring halv sex på morgonen – brukar han ställa sig upp i sängen och dunka med händerna i sängramen. Ibland skriker han också. Men inte i morse. I morse vaknade jag av en liten röst som ropade »ma-ma, ma-ma«! Och där stod Oskar i sin säng och ropade på mamma.

Nu är jag hemma, och Oskar fortsätter att gå omkring och fråga efter »ma-ma«, »ma-ma«. Jag försöker lära honom att jag heter »pappa«. Någon gång då och då säger han faktiskt »ba-ba«, men för det mesta får också jag heta »ma-ma«.

William har börjat ställa frågor. Nu låter det »varför? varför? varför?« hela tiden.

William sitter på toaletten.

Min rumpa lät som bollkanonerna på Leos lekland!

William äter spaghetti och köttfärssås:

Jag är en riktig hejare på det här, jag.

Citat av William:

Oj, kära nån vad mycket böcker.

Och:

När jag dricker, då börjar det likna nå’t.

William frågar vem som är min farfar, och jag förklarar att min farfar är död. William svarar:

Min farfar heter Owe, och han är inge gammal. Han är inge död.