Full fart

Det är full fart på Oskar mest hela tiden. Han är go och glad, högt och lågt och riktigt snabb. Det tar bara sekunder för honom att hasa sig fram på rumpan (eller snarast skutta på rumpan, om man nu kan göra det) till TV:n och slå på den. Eller stänga av den. Det är vilket som. Och när mamma eller pappa kommer farande kan han skina upp som en sol, skratta till och försöka smita iväg.

Eller som i morse. Han vaknade som vanligt före klockan sex. Jag gick upp med honom, och av trängande skäl var jag tvungen att uträtta vissa naturbehov. Oskar fick följa med, eftersom det är enda möjligheten att ha någon som helst uppsikt över honom. Plötsligt skuttar han fram till mig, tar tag i mitt knä, ställer sig upp, tar ut nappen ur munnen och kastar den med förvånansvärd precision mellan mina ben. Plums!

När Jenny skulle lägga Oskar nu på kvällen hörde jag henne gå omkring och leta efter hans napp. Jag hittade den för en liten stund sedan – i pappersinsamlingen.

I går upptäckte vi att Oskar har lärt sig styra sin lära-gå-vagn. Den har varit utomhus i några veckor, men den fick komma in igen. Oskar går nu fram och tillbaka, och svänger vagnen genom att luta sig bakåt, lyfta framhjulen och vrida runt sig. Det verkar som om det inte är långt kvar tills han går själv, för han behöver knappt något stöd. Han kan nästan springa och samtidigt hålla i en hand.

I dag lärde han sig också att klättra upp för trappan, så vi behöver en trappgrind på nedervåningen. Vi skulle behöva grindar lite här och var för den delen – det är omöjligt att försöka laga mat när han hela tiden smiter iväg och slår på TV:n eller river ut CD-skivor eller gör något annat som han vet att han inte får.

Han säger »mamma«, »pappa«, »titta« och konverserar gärna med mormor på rent gallimatias.

Men framför allt äter han. Oskars aptit på mat tycks aldrig upphöra. Det händer att han äter lika mycket som – eller mer än – storebror. Dessutom är han en smula kräsen. Duger inte maten skriker han och kastar iväg den, till mors och fars stora förtret. Lyckligtvis går alltid falukorv hem – eller extrarökt Lönnebergaskinka!

Ursprungligen publicerad som »Full fart« på bloggen »Björkbloggen«.