I dag fick vi besked om att Oskar får en dagisplats på Svidjan, samma dagis som storebror William går på. Underbart! Nu behöver vi inte krångla med två dagislämningar och två dagishämtningar per dag, och bröderna får vara tillsammans även på dagis. Jag vill gärna tro att det innebär en trygghet för dem båda.

I går fyllde Oskar 1 år. Han fick hallontårta, men han tyckte bättre om bullar. En liten »mobiltelefon« som spelade små melodier gladde honom mycket – men kanske framför allt storebror William.

I morse vaknade Oskar halv sex och väckte storebror. Sedan var det full fart i hela huset. Det avgjorde saken. I kväll fick Oskar flytta in i arbetsrummet. Det är en tillfällig lösning; arbetsrummet skall avvecklas och förvandlas till Oskars rum. I kväll tittade vi i IKEA-katalogen och möblerade om vårt hem i fantasin.

I förra veckan väntade William på att morbror Nils skulle komma på besök. Redan när han kom till dagis i tisdags berättade han för dagispersonalen att »på torsdag kommer min morbror Nils«.

Oskar säger »mamma« och »pappa« nu. Ibland verkar det inte ha någon särskild betydelse, bara något han säger. Andra gånger verkar det som om han verkligen frågar efter mamma eller pappa.

Att vara småbarnsförälder innebär att aldrig få sova ordentligt. Halv två i natt vaknade vi av att William knackade i väggen.^[1] Jenny gick upp, jag somnade om. Klockan två vaknade vi igen av att William gallskrek, var helt förtvivlad och hävdade att mamma lovat att hämta välling åt honom – något som han måste ha drömt.