The Pineapple Thief på Nalen

I går lyssnade jag på det brittiska progressiva rockbandet The Pineapple Thief på Nalen i Stockholm. Jag upptäckte bandet för ganska precis fyra år sedan, i samband med Genusforskarskolans vårinternat i Örnsköldsvik i mars 2015. Jag fastnade för kombinationen av progressiv rock och indiepop på albumet Magnolia, utgivet i september året innan. Magnolia och Your Wilderness (2016) har jag lyssnat på hur mycket som helst, inte minst för att jag spårar något slags släktskap mellan hur Bruce Soord kombinerar mönster och riff, ofta i udda taktarter, till minimalistiska och samtidigt väldigt vackra kompositioner. The Pineapple Thief har vuxit till ett av mina favoritband, trots det löjliga namnet. Även om de ofta jämförs med Porcupine Tree och jag måste medge att den musikaliska kvaliteten på Steven Wilsons produktioner och liveframträdanden är högre (såg Wilson live på Hove i Stockholm 2016), gillar jag Soords kompositioner mer. De är liksom outslitliga för mina öron.

Läs mer

Skalman

I slutet på 1990-talet, när jag arbetade som IT-konsult, gjorde företaget en friskvårdssatsning där alla anställda erbjöds ett konditionstest och kost- och träningsråd. Jag fick veta att jag hade en förhållandevis hög energiomsättning och därför behövde vara noga med att äta lunch och mellanmål. Som mellanmål dög inte futtig en liten frukt, fick jag veta, utan jag behövde en rejäl macka.

Läs mer

Det spelar roll vem som säger vad till vem

Läser filosofen Linda Martín Alcoff (1992) om problemet med att göra sig till språkrör till andra. Hennes poäng är att om man skall tala för andra, måste man vara medveten om att vem du är och vem du talar med avgör hur det du säger tolkas och om det uppfattas som trovärdigt eller inte. Det fick mig att tänka på Tage Danielssons dikt Reflexioner kring relativiteten.

Läs mer

Arbetsgivarintyg

Torsdagen den 31 januari gjorde jag min sista arbetsdag som psykolog på Arbetsförmedlingen och dagen efter anmälde jag mig arbetslös på Arbetsförmedlingens hemsida. Min a-kassa ville ha det obligatoriska arbetsgivarintyget, så jag kontaktade min tidigare chef och bad hen ordna ett dylikt. Jag fick svaret att hen skulle ordna det och lägga på mitt skrivbord – fast det var ju inte längre mitt skrivbord, jag hade ju slutat.

Läs mer

Ett par skor och en gul motorcykel

Det var som att bryta sönder sig själv. Lilla O:s första skor. Bruna skinnskor. Den blå gubbkepsen han hade på alla bilder som ettåring. Vår underbara ettåring som hade så mycket energi. Som slet ner framkanten på sina skor genom att åka fram och tillbaka på sin gula motorcykel, en stabil tvåhjuling med breda däck i plast som dundrade så man hörde honom på långt håll. Jag kan fortfarande höra det rytmiska ljudet av hur han tar fart och gruset som knastrar mot de hårda plasthjulen.
Läs mer

Vienna 648

På 1980-talet, långt innan Internet fanns, piratkopierade vi datorprogram och datorspel genom att dela 3½-tums disketter med varandra. En bunt disketter med program lämnades till en datorintresserad kompis i utbyte mot en annan bunt disketter med andra program. Den bunt disketter som min pappas läkarkollega Göran Grip en gång lämnade till mig för att jag skulle fylla dem med program (jag minns idag inte vad det kan ha varit) blev aldrig återlämnade. Det skaver fortfarande i mitt samvete, även om det rimligen borde vara preskriberat vid det här laget.

Läs mer