För några veckor sedan ställde en psykologkollega en fråga i psykologgruppen på Facebook som fick mig att vilja skriva ett längre svar på min officiella blogg. Jag har försökt författa ett svar, men jag får inte ihop en text. Jag trasslar in mig och allt blir för krångligt. Det gör mig arg och frustrerad. Jag längtar efter att komma igång med skrivandet igen, men jag har haft skrivkramp sedan jag färdigställde min doktorsavhandling och det verkar inte bli bättre.

Söndagar använder jag till att tvätta, städa, planera den kommande veckan och kommunicera med barnens mamma om barnen.

Det som tar allra mest tid och kraft är det sistnämnda.

Vi har ett dysfunktionellt kommunikationsmönster som vi klamrat oss fast vid även efter skilsmässan. Men jag tror det är på väg att bli bättre.

Jag har hackat lite mera PHP och fixat så att bilder får bildtexter. Det firar jag med en bild (och bildtext) på Oskar:

För den här bloggen använder jag HTMLy,^[1] ett enkelt och smidigt publiceringsverktyg för webben med helt vanliga textfiler i Markdown-filer i botten skrivet i PHP. Jag älskar att ha allt i vanliga textfiler i stället för knöliga databaser!

Det är rörigt på jobbet nu. Den person jag vikarierar för på Vuxentorget har fått annan tjänst, vilket innebär att tjänsten skulle utlysas som en tillsvidaretjänst och jag skulle naturligtvis söka. För snart två veckor sedan meddelade min chef att mitt vikariat inte kommer att förlängas efter årsskiftet. Den ordinarie tjänsten skulle heller inte utlysas, vilket skulle innebära att Vuxentorget (samverkan mellan Umeå kommun, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och Region Västerbotten) skulle bli utan psykolog efter nyår. Detta eftersom Psykiatriska kliniken i Umeå omorganiseras. Ett chefsled skall bort och en del av de nuvarande sektions- och avdelningscheferna är psykologer som eventuellt måste pytsas ut någonstans i verksamheten, däribland Vuxentorget. Således råder totalt anställningsstopp.

Den senaste veckan har min blick förändrats. Jag märker det när jag cyklar till jobbet eller skjutsar sonen till träningen. Jag brukade cykla snabbt, full av tankar, grubblerier och oro kring vad jag skall göra på jobbet, vad jag skall göra när jag kommer hem, vad jag skall göra för middag, hur jag skall lösa det och det problemet. Nu lägger jag märke till saker jag inte lagt märke till tidigare. En antikvitetsbutik jag inte visste låg på vägen in till stan. Ett lägenhetsfönster fullt av gröna krukväxter. Adventsljusstakar. En vägg i full av porträttfoton i ovala ramar. Ett rum med en stor bokhylla fylld med böcker och en hög trave tidskrifter. Ett annat rum med en grön fondvägg och en mönstrad taklampa. Jag unnar mig kortvariga, flyktiga fantasier om de människor som bor innanför de upplysta lägenhetsfönstren.