Statusrapport från karriären
Det är rörigt på jobbet nu. Den person jag vikarierar för på Vuxentorget har fått annan tjänst, vilket innebär att tjänsten skulle utlysas som en tillsvidaretjänst och jag skulle naturligtvis söka. För snart två veckor sedan meddelade min chef att mitt vikariat inte kommer att förlängas efter årsskiftet. Den ordinarie tjänsten skulle heller inte utlysas, vilket skulle innebära att Vuxentorget (samverkan mellan Umeå kommun, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och Region Västerbotten) skulle bli utan psykolog efter nyår. Detta eftersom Psykiatriska kliniken i Umeå omorganiseras. Ett chefsled skall bort och en del av de nuvarande sektions- och avdelningscheferna är psykologer som eventuellt måste pytsas ut någonstans i verksamheten, däribland Vuxentorget. Således råder totalt anställningsstopp.
Jag kan förstå att man inte tillsätter några tillsvidaretjänster, men att inte ens förlänga vikariat i väntan på eventuella omplaceringar och nyrekryteringar verkade helt galet. För Vuxentorgets del skulle det innebära att personer som länge väntat på hjälp och som andra aktörer lämnat därhän eftersom »psykologen på Vuxentorget skall ju göra någon utredning« skulle hamna i kläm. Jag gissar att det skulle dröja minst tre månader innan det fanns någon ny psykolog på Vuxentorget.
Detta påtalade jag för chefer, verksamhetsledare och kollegor. Jag försökte uttrycka mig diplomatiskt, men egentligen tyckte jag att det var rent oetiskt agerat av klinikledningen. Människor får vänta alldeles för länge på hjälp utan att tjänster skall stå vakanta.
Nu tror jag inte mina klagomål hade så stor inverkan på klinikledningen, men i förra veckan ringde min chef och meddelade att mitt vikariat, tvärt emot tidigare bud, kommer att förlängas till och med mars. För egen del spelade det faktiskt inte så stor roll – förr eller senare skulle jag hitta nytt arbete – men jag tyckte det var rätt och riktigt gentemot Vuxentorgets deltagare.
Så nu råder anställningsstopp på Psykiatriska kliniken, enligt min chef. ADHD-mottagningen, som i dagsläget har två vakanta psykologtjänster (snart 2½) och mer än två års kö för neuropsykiatriska utredningar (ett annat fenomen värt att betrakta ur ett större perspektiv, men inte nu), fick såvitt jag förstår avbryta sin rekrytering av en ny psykolog. Det var bara löneförhandlingen kvar. Inga tjänster får tillsättas. Bortsett från Affektiv mottagning… Igår kom det ut en platsannons på en psykologtjänst där. En tillsvidaretjänst. Trots att min egen chef fått beskedet att totalt anställningsstopp råder. Hon var lika förvånad som jag.
Förvirringen är stor.
Däremot råder det lite mindre osäkerhet om vad jag gör till våren. Jag sökte KPU (kompletterande pedagogisk utbildning) med tanken att jag kanske skulle bli lärare på gymnasiet. Dock är min ämneskombination – psykologi och genusvetenskap – knappast gångbar. Den finns över huvud taget inte med i listan över ämnen man kan läsa vid Umeå universitet. Föga förvånande blev jag bara reserv.
På fyrtiofemte plats.
Det kan inte vara så väldigt många som söker KPU med doktorsexamen. Jag måste vara sist av alla i hela reservkön.
Det sved.