Igår var det skolavslutning för Cleo, idag för Oskar. Inga föräldrar fick vara med på någon avslutning på grund av covid-19-pandemin, men vi träffades på kvällen för en gemensam middag med hamburgare från Bastard Burgers och kubb. Cleo, Rebecca och jag vann mot Oskar, Jenny och Martina.

På grund av corona-pandemin får vi föräldrar inte vara med på skolavslutningen i år, men Oskar och jag gjorde en tårta som han skall bjuda sina klasskamrater på i morgon.

Mitt jobb består i att göra neuropsykiatriska utredningar och fastställa diagnoser som ADHD och autismspektrumtillstånd (AST). Diagnoser som på många sätt är problematiska. Båda är gigantiska paraplybegrepp som inrymmer en enorm spännvidd av svårigheter. Diagnoskriterierna för ADHD är oerhört spretiga och överlappar varandra. Den problembild som ADHD beskriver – för diagnoser är bara beskrivningar, inte förklaringar – kan ha många orsaker. Och framför allt: ett funktionshinder är en benämning på diskrepansen mellan omgivningens krav och individens förmåga. Att vi över huvud taget pratar om neuropsykiatriska funktionshinder beror på att det finns en (allt större) grupp människor som faller utanför en allt snävare norm och som inte klarar att leva upp till samhällets och arbetslivets successivt ökande krav.

Barnen har fått höra mig säga det så många gånger att de ledsnat, men det var mycket på grund av balkongen som jag fastnade för den här lägenheten våren 2018. Balkongen, planlösningen och läget.

Igår lånade jag min grannes bil och åkte och köpte nya möbler till balkongen. Det blev ett enkelt bord, fyra stolar och en divan som man kan ligga i och läsa.

Äntligen kan jag ligga på balkongen och vila, läsa eller lyssna på fåglarna!

Om det bara kunde bli lite värme. Det snöade idag.

På söndagar förbereder jag veckan som kommer, planerar matsedel, tvättar och så vidare. Det brukar vara ganska stressade dagar; att planera och få en planering att fungera är en av mina svårigheter. Den här söndagen hade jag en hel del saker på min lista med saker att göra. På morgonen upptäckte jag att utvecklaren av HTMLy checkat in några ändringar på GitHub efter flera års inaktivitet. Eftersom jag själv gjort en förgrening av HTMLy med en hel del ändringar, blev jag eld och lågor och tänkte att nu, nu är det läge att skicka »pull requests« till den ursprungliga utvecklaren och se till att mina ändringar kommer med i huvudlinjen.

Igår gjorde jag något ovanligt, nämligen precis det jag för stunden kände för. Jag åkte hem från jobbet, beställde en pizza och satte mig framför TV:n och såg fyra avsnitt av The Expanse i ett svep. Det kändes ovant, men bra.