Stefan dag och natt

»Du är som två personer«, har Rebecca sagt till mig flera gånger. »Du är en Stefan på dagen, men en helt annan på kvällen och på natten.«

Det är helt sant. På dagen är jag kompetent, kunnig och säker på min sak Då är jag pappa, pojkvän, psykolog, akademiker, samhällsmedborgare. Jag växlar mellan de positioner varje situation påbjuder med den självsäkerhet endast en medelålders, privilegierad man äger.

På natten är jag en otrygg och rädd liten pojke. Jag oroar mig för allt möjligt och skäms för allt jag glömt eller inte hunnit göra. Jag känner mig otillräcklig, inkompetent och oduglig. Inte sällan vaknar jag mitt i natten och gruvar mig för någonting som jag ändå inte kan göra någonting åt.

Medan andras nattmaror kommer medan de sover, kommer mina när jag är vaken.

The night is dark and full of terrors. (Melisandre i A Song of Ice and Fire, George R. R. Martin.)

När jag mår bra lyser dagen upp nätterna. När jag är sliten och stressad följer nattdemonerna med långt in på dagen.

Det har varit mycket natt de senaste fyra åren.