I fredags hälsade jag på min mamma. Hon var glad, skrattade mycket och var helt osammanhängande. Hon kände igen sin syster – min moster – som också besökte henne, men jag tror inte hon kände igen mig hela tiden. Flera gånger berättade jag hur gamla mina barn var, att jag fyller 50 i år och att hon skulle fylla 81. Det var samma reaktion varje gång: »nä, är det sant?«

»Jag gillar inte Zoégas«, brukade min mamma säga varje gång hon kom på besök. »Jag hälsade på min kusin i Helsingborg en gång och hon bjöd på kaffe som var så starkt att det inte gick att dricka! Det var Zoégas. Men du, Stefan«, sade hon till mig, »du gör gott kaffe!«

»Det är Zoégas«, svarade jag varje gång.

»Va? Är det?« utbrast min mamma förvånat.

Varje gång.