»Det är mitt sätt att lyssna«

Min mamma brukade ringa mig någon gång i veckan. »Hur har du det?« frågade hon. Jag hann oftast bara en eller två meningar innan hon tog över. Hon trodde sig alltid veta precis vad jag pratade om och förklarade för mig varför jag kände som jag gjorde och varför jag handlat som jag gjort. Och förresten hade hon själv varit med om exakt samma sak, så hon passade på att berätta om det också.

Läs mer

»Du är skyldig!«

Jag gick in i trädgården. Stannade och tittade på pappa. Han märkte först inte att jag var där. Jag kände sorgen efter mamma. Jag brast i gråt. Pappa fick syn på mig. Han släppte trädgårdsslangen. Släppte vad han hade för händer. Trots att han är gammal och har svårt att röra sig nästan studsade han fram till mig och omfamnade mig. För ett ögonblick delade vi sorgen efter mamma.
Läs mer

Skolavslutning 3:e klass

Min lågstadielärare Birgitta och jag, 1982.

En gammal bild tagen med min pocketkamera. Jag har daterat filmrullen till 1982. Om det stämmer, är jag nio år gammal och går ut tredje klass. Det borde varit skolavslutning i Holmestads kyrka vilket stämmer med miljöerna på bilden.

Läs mer

Ondskan i exil

När jag lade mig efter att ha skrivit texten om monstret häromdagen var jag som bedövad. Något rörde sig bakom en tunn vägg av papper, men jag ville inte veta av det. Jag lyckades somna från det, men efter bara någon timme vaknade jag igen, full av ångest.

Läs mer

Monster

Vi har hörts några enstaka gånger sedan det tog slut för snart ett år sedan. Då har det handlat om praktiska saker som att vi förväxlat varandras skidor. Ibland har jag saknat henne. Saknat oss. Saknat hur det var i början, när vi precis hade träffats.

Läs mer

Jasså, du trodde att du skulle kunna ta livet av dig?

Jag kom hem från skolan. Det måste ha varit när jag gick på högstadiet eller möjligen första året på gymnasiet. Mamma låg och sov. Jag störde henne inte. Jag antog att hon inte mådde bra. I stället gick jag ut i köket för att hitta något att äta.

Läs mer