I morse när jag lämnade barnen på dagis skulle Oskar »jinka andla fönte«, vilket betyder att han ville vinka från fönstret ut mot parkeringen. Språket går framåt med stormsteg.

En stund efter att William gått och lagt sig ropade han efter mig och ville att jag skulle ligga bredvid honom så att han kunde somna på min mage. Normalt sett väldigt mysigt, men den här gången ville jag se på åttondelsfinalen mellan Argentina och Mexico, vilket jag också sade till William. »Jaha, okej, då… då säger jag att jag vill ha ett glas vatten i stället«, svarade William.

Lite spridda kommentarer om livet hos familjen Björk.

Oskar tycks sakna hämningar som vi andra har. I dag när han skulle kissa klättrade han upp på toaletten, tog tag i mina händer, ställde sig upp med båda fötterna på var sin sida om sittringen, hoppade upp, särade på benen i luften och landade med rumpan på sittringen med en hård duns.

Det tyckte Oskar var jätteroligt.

Den senaste veckan har barnen varit sjuka. Jenny likaså. Det har varit en oerhört tuff vecka där jag försökt ta hand om familjen och samtidigt se till att min undervisning på universitetet flyter på. Natten till fredag var Oskar dessutom vaken mellan 23 och 03. »Trött« är bara förnamnet.

I dagarna har William knäckt läskoden. Han bokstaverar sig igenom ord han hittar överallt, såsom »Miniderm« och »hockeyburgare«. Ibland gissar han, men många gånger är det alldeles uppenbart att han faktiskt har fått ihop ett ord utifrån bokstäverna.

Vi sitter i bilen på väg till Agnäsbacken. William berättar något, och frågar sedan »vet ni hur jag vet det?« Ett fascinerande sätt att ställa frågor av en fyraåring, eftersom själva frågan antyder av han vet att han vet, att kunskap inte bara är något som finns där utan också något man kan förhålla sig till, att det är möjligt att reflektera över det faktum att han reflekterar. Det där som vi psykologer kallar för metareflektion, eller »theory of mind«.