I dag var jag hos läkaren. Det har blivit stor skillnad på de fem veckor jag hittills varit sjukskriven. Den kroniska ångesten är borta. Jag orkar mer. Jag sover bättre, och även om jag sover dåligt tar jag mig igenom dagarna. Jag är inte lika lättretlig. Jag säger »nej«. Och jag kan känna lycka!
Igår skrev jag upp på whiteboarden vad som behövde städas och startade timstocken. Vi städade igenom hela lägenheten på en timme. Det är gemenskap att göra saker tillsammans.
Året var 1972. Gustaf VI Adolf var kung i Sverige och Olof Palme statsminister. Richard Nixon var president i USA, Leonid Brezjnev var generalsekreterare för kommunistpartiet i Sovjetunionen, Berlinmuren fyllde elva år, Vietnamkriget var inne på sitt åttonde år, Palme jämförde USA:s bombningar av Hanoi med massakern i Guernica och Deep Purple gav ut albumet Machine Head. Och i september föddes jag på Karolinska sjukhuset i Stockholm.
För närvarande arbetar jag halvtid. När jag kom hem från jobbet idag åt jag lunch och sov sedan en hel timme. Väl använd tid! Resten av dagen gick lätt. Jag skjutsade Oskar till träningen som jag brukar och simmade medan han tränade. När vi kom hem åt vi middag framför TV:n och tittade på Monty Python’s Flying Circus (»The Spanish Inquisition«). Det var länge sedan jag hade så mycket ork en kväll.
Jag antar att återhämtning i form av sömn är det jag mest av allt behöver.
Natten till igår sov jag dåligt. Vaknade vid fyratiden och somnade inte om. Som vanligt låg jag och oroade mig för både det ena och det andra. Mitt vikariat upphör vid årsskiftet. Kommer jag ha arbete i januari?
