En lång väg tillbaka

I dag var jag hos läkaren. Det har blivit stor skillnad på de fem veckor jag hittills varit sjukskriven. Den kroniska ångesten är borta. Jag orkar mer. Jag sover bättre, och även om jag sover dåligt tar jag mig igenom dagarna. Jag är inte lika lättretlig. Jag säger »nej«. Och jag kan känna lycka!

Men det är bara livet som för första gången på länge är i balans. Jag har ännu inte några marginaler. Minsta påfrestning utöver det vanliga och ångesten slår till igen med full kraft. Jag behöver så mycket sömn men sover fortfarande halvdant. Det kommer dagar där energin och orken helt saknas, dagar som på sätt och vis är svårare att uthärda nu när jag också har bra dagar med energi, framtidshopp och lycka.

Vid utmattningssyndrom måste man skynda långsamt. Jag vet ju det, jag arbetar själv med arbetslivsinriktad rehabilitering! Det visste också min läkare. Hon gav mig fortsatt sjukskrivning på 50% året ut.

En distriktsläkare som inte hastade, som lyssnade, frågade, förstod, gav mig åtskilligt med tid. En mycket bra läkare. Jag är tacksam för att just jag blev hennes patient.