Häromdagen fick jag besked att Försäkringskassan avser avslå min ansökan om sjukpenning. Deras bedömning är fullständigt absurd.

Medan jag katalogiserade mina böcker på LibraryThing kom jag fram till Naturdagbokens födelsedagsbok. Jag bläddrade lite på måfå och fick upp den 18 april. Där stod skrivet, med blyerts:

Rolf Nordin -44

Jag har börjat läsa en liten kurs på universitetet, The Problem of Consciousness, medvetandets problem. Kursen inleds med en gammal text av David Armstrong från 1970. En klassiskt naturalistisk text, där naturvetenskapen anses vara det enda som kan generera sanning och att naturvetenskapens blick är den enda rimliga, även på medvetandet.

Det första läkarintyget har inte rätt ifyllt. Jag skrev till läkaren vad intyget behövde innehålla, hen ringde tillbaka någon dag senare och ställde några frågor.

Det har gått drygt två veckor sedan jag gjorde min sista arbetsdag på psykiatrin och Vuxentorget. Tillvaron sedan dess har varit… annorlunda. Jag är sjukskriven för utmattningssyndrom. Nu när jag haft två veckor på mig att fundera är det alldeles uppenbart för mig att stress och utmattning har varit mitt huvudproblem länge, men definitivt sedan 2016. Jag klarar inte av att skriva. Jag klarar inte av att planera. Jag är extremt stresskänslig. Varje oväntad händelse ger mig maximalt ångestpåslag. Bara att ha en tid att passa ger mig ångest. Att jag lyckats hanka mig fram som psykolog de senaste tre åren är ett under – och samtidigt vansinne. Det är inte konstigt att ingenting i livet fungerat. Alla nätter jag legat vaken med ångest. Alla panikattacker och raseriutbrott. Stress och utmattning.