Jag vet inte riktigt varför, men jag har alltid älskat hösten. Det är något friskt med luften, med alla färgerna, med doften av höstlöv. William säger att jag gillar hösten för att det är den månad jag fyller år. Kanske har han rätt, men hösten är för mig också då allt börjar om. Skolstart, ny termin, nya tag. För många är våren den årstid då allt börjar på nytt, men för mig är det hösten.

Efter nattåg, bil, lunch med farmor, mera bil, middag med faster Erika och hennes familj, bil igen, färja och ytterligare bil försöker familjen Björk varva ned på ett hotellrum utanför Vejle. I morgon bitti blir det Legoland hela dagen, men de senaste två dygnen har varit fulla av äventyr för barnen. Mest spännande hittills var nog färjan mellan Göteborg och Fredrikshavn. De färjor barnen åkt med tidigare har varit sådana där små gula saker som rymmer ett dussintal bilar och korsar vatten där man lika gärna skulle kunna bygga en bro. Stena Danica, en av färjorna som går i skytteltrafik mellan Göteborg och Fredrikshavn, är gigantisk i jämförelse och rymmer hundratals personbilar och lastbilar. Ombord finns restauranger, caféer, biograf, lekrum och så vidare. Barnen gladdes särskilt åt en Wii-konsol med spelet Donkey Kong Country Returns.

Oskar är arg:

– William är dum! William är skallig!

Oskar är en riktig citatmaskin just nu.

När Oskar föddes 2008 var det en kollega till Jenny som påpekade att tre år mellan barnen innebär att treårstrots och sexårstrots infaller samtidigt. Där är vi nu: en snart sexårig William och en drygt tre år gammal Oskar. William kan få raseriutbrott när det är något han inte vill göra, till och med nypa och slå sina föräldrar. En bjärt kontrast mot den fridfulla, långsamma och tankfulla pojke vi känner sedan tidigare. Samtidigt, det måste medges, ett befriande friskhetstecken.

Vi bor granne med ägaren till ett entreprenadföretag som har sådär ett tjog anläggningsmaskiner. Av bland annat det skälet ser vi dagligen traktorer, lastmaskiner, grävmaskiner och annat köra förbi, hämta upp eller lämna jord eller grus på grannens tomt. Lite lagom okunniga kallar vi alltihop för »traktor« eller »grävmaskin«, men en granne i branschen förpliktigar till lite större kännedom om vad de olika maskinerna egentligen kallas.

I morse när jag lämnade barnen på dagis skulle Oskar »jinka andla fönte«, vilket betyder att han ville vinka från fönstret ut mot parkeringen. Språket går framåt med stormsteg.

En stund efter att William gått och lagt sig ropade han efter mig och ville att jag skulle ligga bredvid honom så att han kunde somna på min mage. Normalt sett väldigt mysigt, men den här gången ville jag se på åttondelsfinalen mellan Argentina och Mexico, vilket jag också sade till William. »Jaha, okej, då… då säger jag att jag vill ha ett glas vatten i stället«, svarade William.

Lite spridda kommentarer om livet hos familjen Björk.

Oskar tycks sakna hämningar som vi andra har. I dag när han skulle kissa klättrade han upp på toaletten, tog tag i mina händer, ställde sig upp med båda fötterna på var sin sida om sittringen, hoppade upp, särade på benen i luften och landade med rumpan på sittringen med en hård duns.

Det tyckte Oskar var jätteroligt.

Den senaste veckan har barnen varit sjuka. Jenny likaså. Det har varit en oerhört tuff vecka där jag försökt ta hand om familjen och samtidigt se till att min undervisning på universitetet flyter på. Natten till fredag var Oskar dessutom vaken mellan 23 och 03. »Trött« är bara förnamnet.

I dagarna har William knäckt läskoden. Han bokstaverar sig igenom ord han hittar överallt, såsom »Miniderm« och »hockeyburgare«. Ibland gissar han, men många gånger är det alldeles uppenbart att han faktiskt har fått ihop ett ord utifrån bokstäverna.

Vi sitter i bilen på väg till Agnäsbacken. William berättar något, och frågar sedan »vet ni hur jag vet det?« Ett fascinerande sätt att ställa frågor av en fyraåring, eftersom själva frågan antyder av han vet att han vet, att kunskap inte bara är något som finns där utan också något man kan förhålla sig till, att det är möjligt att reflektera över det faktum att han reflekterar. Det där som vi psykologer kallar för metareflektion, eller »theory of mind«.

Det där med att blogga var visst att ta sig vatten över huvudet. Det är snart ett halvår sedan jag senast skrev något, och naturligtvis har det hänt massor sedan dess. En kort sammanfattning av sommaren och hösten följer.

För en liten stund sedan åkte Jenny till jobbet. Jag satt med Oskar i knät och klädde på honom. Plötsligt lutade han sig över min axel, vinkade till Jenny och sade: »hä’då«.

Det är full fart på Oskar mest hela tiden. Han är go och glad, högt och lågt och riktigt snabb. Det tar bara sekunder för honom att hasa sig fram på rumpan (eller snarast skutta på rumpan, om man nu kan göra det) till TV:n och slå på den. Eller stänga av den. Det är vilket som. Och när mamma eller pappa kommer farande kan han skina upp som en sol, skratta till och försöka smita iväg.

I onsdags blev Oskar sjuk. Han tappade aptiten, kräktes och fick just inte i sig så mycket att äta. Under torsdagen kräktes han ingenting, men han hade ingen aptit och fick inte i sig så mycket, varken mat eller vätska. På kvällen ville han inte ens ha välling och sov mycket djupt hela natten.

Nu är det tredje nattens om William sovit utan blöja – utan att det blivit blött i sängen. Är det kanske slut på blöjor för gott?

I dag fick vi besked om att Oskar får en dagisplats på Svidjan, samma dagis som storebror William går på. Underbart! Nu behöver vi inte krångla med två dagislämningar och två dagishämtningar per dag, och bröderna får vara tillsammans även på dagis. Jag vill gärna tro att det innebär en trygghet för dem båda.