Solen värmde och det var lätta moln på himlen, så vi tänkte oss en utflykt till Arboretum Norr för att grilla till lunch. Vi kom inte längre än Backen innan regnet började strila. Genomblöta parkerade vi cyklarna vid Baggböleören och tog skydd i en grillstuga.
»Du är som två personer«, har Rebecca sagt till mig flera gånger. »Du är en Stefan på dagen, men en helt annan på kvällen och på natten.«
Plötsligt vinkar hon åt mig och säger: »Hejdå, nu går jag!« Jag ligger eller sitter i vagnen och ser henne släppa handtaget. Synfältet begränsas av suffletten. Erika, min äldsta syster, vinkar åt mig och vänder sig bort. Jag tror henne. Jag tror att hon skall överge mig. Att jag aldrig skall få återse min familj. Jag kan inget göra. Jag är maktlös. Jag gråter. Skriker.
Igår var det skolavslutning för Cleo, idag för Oskar. Inga föräldrar fick vara med på någon avslutning på grund av covid-19-pandemin, men vi träffades på kvällen för en gemensam middag med hamburgare från Bastard Burgers och kubb. Cleo, Rebecca och jag vann mot Oskar, Jenny och Martina.