Det har varit ungefär två dagar med vinterväder den här vintern: när vi var i Agnäsbacken för någon vecka sedan och idag. Vi fattade ett snabbt beslut och promenerade iväg till Bölesholmarna för att grilla korv till lunch.

I förra veckan köpte jag en Raspberry Pi 4 och beställde en SSD-disk på 1 TB. Tanken är att jag skall flytta över mina bloggar till en egen server och ersätta Dropbox. Den här veckan – sportlovsveckan – har jag installerat Ubuntu Server 18.04 LTS, installerat Nextcloud, registrerat domänen bjork.blog och flyttat den här bloggen från ACC till min lilla server (som fått namnet Elodin efter karaktären i The Kingkiller Chronicle).

Varje gång jag skall skriva ett psykologutlåtande får jag skrivkramp. Att skriva är för mig är ett slags mentalt tillstånd som det tar ganska lång tid att försätta sig i. Jag försöker kliva in i eller kanske snarare låta mig uppslukas av klientens värld – så som jag fått den till mig i berättelser, psykologiska test, skattningsskalor och observationer – och försöka syntetisera allt till en sammanhängande tolkning eller berättelse. Jag väger varje ord på guldvåg, väl medveten om att klienten själv kommer att läsa min text. Det tar lång tid att kliva in i den där världen, lång tid att komma igång med skrivandet – och när det väl är igång går det inte att stoppa.

I dag åkte Oskar och jag till Agnäsbacken och åkte slalom. Cleo ville inte följa med. Det var min första slalomtur på ett år; senaste gången var nog när Rebecca, barnen och jag var i Bräntberget.

På det sociala nätverket Mastodon används innehållsvarningen »mh« för att markera att att inlägget handlar om personens psykiska mående, ibland följt av ett plus eller minus för att markera att måendet förbättrats eller försämrats.

Sedan jag blev sjukskriven i början på oktober har väldigt mycket hänt. Jag åker inte hem från jobbet alldeles utmattad och gråtfärdig. Jag tål avsevärt större påfrestningar. Jag har slutat med sömnmediciner. Visst, jag sover ganska kasst, men jag orkar ändå mer om dagarna. Jag tar mig för att fixa saker i hemmet, inte bara det allra nödvändigaste.

Så länge som jag bara sprungit runt och släckt bränder. Om jag försökte vila, försökte att inte göra någonting, fick jag panik. Men nu står jag ut med att vara ensam och sysslolös. Jag känner mig uttråkad och lite onyttig – men jag får inte panik.

mh+