Har gått med All the Wars i huvudet senaste dagarna.

And all the wars
Come back to me
And all the wars
Come back to me

And if I am to reach
If I am to reach
A final peace with you

And all the wars
Come back to me
And all the wars
Come back to me

And if that’s all I have?
If that’s all I have?
I’ll reach a final peace with you
I’ll reach a final peace with you

För något år sedan föreslog TIDAL ett verk av den amerikanske kompositören Bryce Dessner, som kanske är mest känd som bandmedlem i The National. Jag minns att jag lyssnade på Pulsing en gång när jag förra sommaren satt på Kulturhusets tak och väntade in Charlotta efter att ha gått på stan. Jag var slut och överväldigad av alla ljud och människor och mitt utmattningssyndrom gjorde sig påmint. Men det gör det inte så ofta längre. Jag mår bättre nu.

»Jag dansar inte.« Det har jag svarat varje gång någon fört saken på tal. Alla mina tidigare partners har velat dansa och föreslagit att vi skulle gå danskurs tillsammans, men nej, jag dansar inte. Inte sedan discot i Fornängsskolans källare någon gång på mellanstadiet och flickorna skrattade och pekade när jag försökte röra mig på dansgolvet. Jag dansar inte. Jag är ful när jag dansar.