Jag drog mig till minnes en promenad som Rebecca och jag gjorde i Romanäs för snart två år sedan. Det var när jag veckopendlade till Skövde och tillvaron i Umeå var kaos. Det var en sådan befrielse att få åka bort från allt, få andas, få känna sig fri. Jag träffade Rebecca och känslan av frihet blandades med passionerad förälskelse.

Den där promenaden i Romanäs var alldeles i början av vår relation. Vi hade inte hunnit träffas så många gånger. Varje tur till Tranås var som att resa långt bort till en helt annan plats, att göra besök i en saga dit den bistra verkligheten aldrig nådde.

Jag minns den där promenaden. Vi stod på isen och fotograferade. Isen hade pressats in mot stranden och råkar och stora sprickor löpte genom istäcket. Jag vågade inte gå så långt ut. Vi hade bara Rebeccas kamera; de få bilder jag har är tagna med hennes kamera.

Bilden på mig är från den promenaden. Vi hade just passerat ett översnöat växthus. Jag stannade till, vände mig om och Rebecca tog en bild på mig. Två dagar senare bytte jag till den bilden som profilbild på Facebook och angav Rebecca som fotograf. Det var första gången jag på sociala media antydde att jag träffat Rebecca. Det var ingen som reagerade.

Jag har hackat lite mera PHP och fixat så att bilder får bildtexter. Det firar jag med en bild (och bildtext) på Oskar: