När jag läser min dagbok från sådär en 7–10 år sedan verkar jag ha varit dysreglerad och arg mest hela tiden. I alla fall när jag satte mig ner för att skriva dagbok. Jag ser händelser där jag betett mig orimligt och orättvist mot människor som jag älskar. Skyllt min ilska på dem. Ursäktat mitt orimliga beteende med att de varit dumma. Sedan, när jag insett att jag betett mig orimligt, har jag varit full av skam, självhat och självömkan.