Covid-19

I tisdags kom ett mejl från skolan som sade att en elev i Cleos klass hade bekräftad covid-19. Någon timme senare som en lätt skärrad Cleo hem från skolan med klåda i halsen. Hen hade åkt hem från mattelektionen. Helt enligt rådande restriktioner fick Cleo vara hemma tillsvidare. Oskar som skulle ha kommit till mig i onsdags fick stanna kvar hos sin mamma.

Cleo gjorde ett självtest i onsdags och på torsdagskvällen kom testresultatet. Det var positivt. Cleo har alltså covid-19.

Jag minns hur jag låg och oroade mig tidigt i våras när pandemin spred sig över världen och dödssiffrorna radades upp. Hur rädd jag var att själv bli drabbad. Och nu, nu är viruset här i mitt hem. Och jag är inte orolig.

Cleo har inte värre symptom än en vanlig förkylning. Luktsinnet är dock mer nedsatt. Igår när vi tittade på Watchmen tyckte hen att julmusten smakade som Coca-Cola. »Är läsk verkligen bara kolsyrat vatten och socker?« Vilket det ju är. Julmust är kolsyrat vatten, socker och lite smaksättning, precis som Coca-Cola, och utan luktsinne för att avgöra skillnaden smakar det säkert likadant.

Jag vet dock inte om jag är drabbad. Jag hade lite feberkänning i torsdags kväll, men det kan ju ha varit bara för att jag kände efter lite extra. Igår kväll när jag gick och lade mig märkte jag att mitt luktsinne var klart nedsatt. Min toalett som luktade »här behöver städas« på morgonen luktade inte längre någonting, bara fuktigt och varmt efter duschen. Och sängkläderna som jag visste måste tvättas luktade heller inte någonting. Vilket var väldigt märkligt eftersom jag normalt sett har ett extremt känsligt luktsinne. Jag kan känna att något är dåligt i kylskåpet om jag befinner mig i rummet intill och någon bara öppnar och stänger kylskåpsdörren.

I dag känner jag lite mer lukter, men inte riktigt så som jag brukar, tycker jag. Jag städade badrummet med rengöringsmedel med klorin, men tyckte inte det luktade så starkt. Jag känner doften av fläskkarrén som står i en lergryta i ugnen, men det är mer något än den distinkta doften av äpple och ingefära.

Jag är också väldigt seg och orkeslös, men det är inte ovanligt och kan lika gärna vara ett bakslag i utmattningssyndromet.

Vi lyckades ändå ta oss ut en stund idag och försökte oss på corona-grillning vid Umeälven. Minst två meter, noga med att inte ta i samma saker, och så vidare. Det var trevligt både att komma ut och att umgås lite.

Att ta prov på sig själv, däremot, är hemskt. Konvulsioner och hostattacker efter att ha kört den där bomullspinnen långt ner i svalget… tog en bild på mig själv direkt efteråt och då ser jag ut att vara nära döden…