Försäkringskassans myndighetsmissbruk

En bekant till mig, en allmänläkare, är sjukskriven för utmattningsdepression men har successivt återgått i arbete och arbetar nu 50%. Målet är att arbeta heltid igen från maj, men här om dagen avslog Försäkringskassan sjukpenning med följande motivering:

Läkaryrket är ett så pass ansvarsfullt och ansträngande arbete, att med 50% arbetsförmåga som allmänläkare borde detta motsvara 100% i ett mindre ansvarsfullt arbete, och därför ser vi inte att din arbetsförmåga är nedsatt gentemot den allmänna arbetsmarknaden.

Motiveringen låter som hämtad ur Grönköpings veckoblad men är alltså skälet till att min bekant fick sjukpenningen indragen. Det finns verkligen ingenting i den här motiveringen som är begripligt:

1. Sjukförsäkringens syfte är att ge ekonomisk trygghet åt den som drabbas av sjukdom och därför under en begränsad tid inte kan försörja sig. Med en fungerande rehabiliteringsplan, som i det här fallet, är det svårt att se hur Försäkringskassans beslut är i linje med sjukförsäkringens syfte.
2. I socialförsäkringsbalken står att »vid bedömningen av om den försäkrade är sjuk ska det bortses från arbetsmarknadsmässiga, ekonomiska, sociala och liknande förhållanden« (27 kap. 3 § SFB). Det är svårt att förena Försäkringskassans motivering med lagtexten – såvida det inte handlar om något språkligt trolleri som det där att »vi bedömer arbetsförmåga, inte om du är sjuk«.
3. På vilka grunder påstår Försäkringskassan att läkaryrket är dubbelt så ansträngande som »ett mindre ansvarsfullt arbete«? Vilken tillgänglig forskning stödjer sig motiveringen på? Borde inte det resonemanget i själva verket innebära att man borde vara sjukskriven på 25% om nu den totala arbetsbelastningen är 200%? Och vad menas egentligen med »ett mindre ansvarsfullt arbete«? Detta är ren gallimatias.
4. Vilka samhällsekonomiska vinster uppnås om Försäkringskassan tvingar läkare – som är ett bristyrke och de läkare som finns är redan hårt ansträngda – att byta till »ett mindre ansvarsfullt arbete«? Om man skulle följa Försäkringskassans råd skulle landet svämma över av parkarbetare, grindvakter och korvgubbar (eller vad nu Försäkringskassan kan mena med »ett mindre ansvarsfullt arbete«) medan vård, skola och omsorg dränerades på läkare, sjuksköterskor, lärare, vårdbiträden och så vidare.

Motiveringen framstår närmast som ett desperat försök att till varje pris undvika att betala ut sjukpenning. »Avslå allt, kosta vad det kosta vill!«

Hur som helst är det ett rent maktmissbruk och jag har uppmanat min bekant att göra en anmälan till Justitieombundsmannen. Problemet är bara att det sista den som är sjukskriven för utmattningsdepression behöver är att bråka med Försäkringskassan och JO. Risken är överhängande att hela rehabiliteringsplanen går åt skogen. Och vad har Försäkringskassan vunnit då?