I går fyllde Oskar 1 år. Han fick hallontårta, men han tyckte bättre om bullar. En liten »mobiltelefon« som spelade små melodier gladde honom mycket – men kanske framför allt storebror William.

I morse vaknade Oskar halv sex och väckte storebror. Sedan var det full fart i hela huset. Det avgjorde saken. I kväll fick Oskar flytta in i arbetsrummet. Det är en tillfällig lösning; arbetsrummet skall avvecklas och förvandlas till Oskars rum. I kväll tittade vi i IKEA-katalogen och möblerade om vårt hem i fantasin.

I förra veckan väntade William på att morbror Nils skulle komma på besök. Redan när han kom till dagis i tisdags berättade han för dagispersonalen att »på torsdag kommer min morbror Nils«.

Oskar säger »mamma« och »pappa« nu. Ibland verkar det inte ha någon särskild betydelse, bara något han säger. Andra gånger verkar det som om han verkligen frågar efter mamma eller pappa.

Att vara småbarnsförälder innebär att aldrig få sova ordentligt. Halv två i natt vaknade vi av att William knackade i väggen.^[1] Jenny gick upp, jag somnade om. Klockan två vaknade vi igen av att William gallskrek, var helt förtvivlad och hävdade att mamma lovat att hämta välling åt honom – något som han måste ha drömt.

För några veckor sedan var jag och William på familjegympa på IKSU tillsammans med Arvid och Lars. I omklädningsrummet noterade Arvid att »jag har större snopp än du, William«. Senare, efter gympan, när vi satt i bastun, kontrade William:

Nu är min snopp lika stor som din, för jag har en klump i den.

Så små – och redan så mycket pojkar!

Ursprungligen publicerad som »Pojkar« på bloggen »Björkbloggen«.