I dagarna har William knäckt läskoden. Han bokstaverar sig igenom ord han hittar överallt, såsom »Miniderm« och »hockeyburgare«. Ibland gissar han, men många gånger är det alldeles uppenbart att han faktiskt har fått ihop ett ord utifrån bokstäverna.

Vi sitter i bilen på väg till Agnäsbacken. William berättar något, och frågar sedan »vet ni hur jag vet det?« Ett fascinerande sätt att ställa frågor av en fyraåring, eftersom själva frågan antyder av han vet att han vet, att kunskap inte bara är något som finns där utan också något man kan förhålla sig till, att det är möjligt att reflektera över det faktum att han reflekterar. Det där som vi psykologer kallar för metareflektion, eller »theory of mind«.

Det där med att blogga var visst att ta sig vatten över huvudet. Det är snart ett halvår sedan jag senast skrev något, och naturligtvis har det hänt massor sedan dess. En kort sammanfattning av sommaren och hösten följer.

För en liten stund sedan åkte Jenny till jobbet. Jag satt med Oskar i knät och klädde på honom. Plötsligt lutade han sig över min axel, vinkade till Jenny och sade: »hä’då«.

Det är full fart på Oskar mest hela tiden. Han är go och glad, högt och lågt och riktigt snabb. Det tar bara sekunder för honom att hasa sig fram på rumpan (eller snarast skutta på rumpan, om man nu kan göra det) till TV:n och slå på den. Eller stänga av den. Det är vilket som. Och när mamma eller pappa kommer farande kan han skina upp som en sol, skratta till och försöka smita iväg.

I onsdags blev Oskar sjuk. Han tappade aptiten, kräktes och fick just inte i sig så mycket att äta. Under torsdagen kräktes han ingenting, men han hade ingen aptit och fick inte i sig så mycket, varken mat eller vätska. På kvällen ville han inte ens ha välling och sov mycket djupt hela natten.

Nu är det tredje nattens om William sovit utan blöja – utan att det blivit blött i sängen. Är det kanske slut på blöjor för gott?