Monster

Vi har hörts några enstaka gånger sedan det tog slut för snart ett år sedan. Då har det handlat om praktiska saker som att vi förväxlat varandras skidor. Ibland har jag saknat henne. Saknat oss. Saknat hur det var i början, när vi precis hade träffats.

Jag har hoppats på fred. Inte vänskap, inte kontakt, bara fred. Att vi skulle kunna utväxla artighetsfraser om vi sprang ihop på stan. Kunna säga »ha det bra« och kanske till och med mena det.

Ibland har jag läst vad hon skrivit på sociala medier i hopp om att se tecken på att den där freden var möjlig. För varje gång har den verkat mer avlägsen. I hennes berättelser är jag Dr. Jekyll som egentligen visade sig vara Mr. Hyde. Ett hopplöst fall som inte kan förändras och inte heller vill det. Ett monster.

Häromdagen tog jag mod till mig och skrev att jag önskade fred. Svaret var bittert. Någon absolution var inte att vänta. Vårt svårt dysfunktionella relation satt fortfarande i hennes kropp: i mardrömmar, i rädsla för arga människor, i bristande tillit.

Först tänkte jag att jag inte känner igen mig i hennes berättelser. Det är inte mig hon skriver om. Det är någon annan. Det där monstret är inte jag. Jag vill ju visst förändras. Och jag gör det också. Det senaste året har varit en förvandling.

Men så slog det mig: i relation till henne var jag ett monster. I relation till henne kunde jag inte förändras. I relation till henne vet jag ärligt talat inte ens om jag ville förändras.

Så hon har rätt. Jag var ett monster.

Och jag är det fortfarande. För på hennes bittra meddelande svarade jag med samma mynt. Jag ville fred, men fruktan tog över. Jag hyperventilerade. Fick overklighetskänslor. Försökte svara klokt men attackerade. »Jag förstår att du inte vill ha fred, utan hämnd.«

Jag har försökt rättfärdiga det svaret för mig själv med att det förmodligen är sant. Att åtminstone en del av henne vill hämnd. Att det ändå inte hade spelat någon roll vad jag svarat. Men allt det är och förblir ett patetiskt försök att försvara mig själv. Sanningen är att jag aldrig kommer att bli något annat än hennes monster.

Jag kan bara ta hand om resterna av mig och låta henne ta hand om resterna av sig. Freden får jag finna på egen hand.