Fri

Tog en promenad in till stan i regnet. Gick förbi alla restauranger och uteserveringar. Det var inte så många ute. Det kändes mysigt att gå där under paraplyet och titta på allt. Efter ett tag slog det mig att jag kände något jag inte känt på länge.

Sinnesro. Glädje.

Jag letade efter den bekanta ilskan och bitterheten. Den fanns inte där. Jag sökte efter den smärtsamma ensamheten och känslan av att vara utanför. Jag fann inget. Mina tankar passerade med lätthet avtagsvägarna till grubbleriets träsk och katastroftankarnas kalhygge. Ångesten som varit min ständiga följeslagare det senaste decenniet lyste med sin frånvaro.

Jag möter en värld full av möjligheter. Och jag är fri att upptäcka den.