Gamla vardagbilder
Jag hittade några bilder från strax efter millennieskiftet. Jag hade lånat en digitalkamera – en Kodak DC210 – av en vän, Daniel Sundström. Åsa och jag hade flyttat isär. Jag hade nyss fått kontakt med Jenny och jag skickade några vardagsbilder henne. Vi hade ännu inte träffats IRL.
Den första bilden är på mig när jag chattar med Jenny. Den är uppenbart arrangerad och mitt leende är inte lite överdrivet. Jag tog bilden med hjälp av stativ medan jag skrev något på ICQ (den teknik som dominerade på den tiden) och mejlade över den till Jenny. Jag vill minnas att hon svarade något i stil med: »oj, är det live?« Det var den första bild jag skickade till Jenny och därmed också första gången hon såg mig.
Den andra bilden är jag som spelar piano. Pianot är ett Engström & Johannisson[1], en tung och väldigt ljudstark pjäs som jag ursprungligen köpte till en replokal där det skulle överrösta ett trumset. I lägenheten levde det om lite väl mycket, men lyckligtvis låg lägenheten i Uppsala på bottenplan.
Tavlan på väggen ovanför pianot är en målning på pergament som Åsa och jag köpte när vi var i Kairo 1998. Den hänger fortfarande på väggen ovanför mitt piano (numera ett lättspelat Kawai). Den är inte särskilt vacker, men den har en historia.
Anledningen till att det står en yuccapalm mitt på golvet är att min mamma och jag planterade om blommor. Jag tog bilder på det också.
På bilden försöker jag rädda en liten yuccapalm. Själva stammen hade dött och börjat ruttna, men plantan levde ändå tack vare ett rotsystem som på något vis letat sig genom stammen ner i jorden. Jag höll på att fotografera arbetet när min mamma tog sig an plantan. Ovetande om hur det var fatt med den lilla plantan förolyckades den när hon skulle dra loss krukan. Jag minns detta mycket väl eftersom jag såg det hända i kamerans sökare, men jag har tydligen rensat bort de bilderna.
Mina föräldrar var alltså på besök vid det här tillfället. Det är mer än 20 år sedan nu. Pappa fyller snart 77 och mamma fyllde nyss 79.
Bilden på pappa och mig – och ytterligare en bild på pappa när han rökte cigarr – skickade jag också till Jenny. Hon undrade om det där med röka cigarr var något också jag ägnade mig åt. Men jag röker inte och har aldrig gjort det. Det tyckte Jenny var bra.
Den sista bilden är jättekonstig. Jag har ingen aning om varför jag tagit den eller varför jag sparat den. Det är en bild på mitt skrivbord, ett stort Kinnarps som jag hämtade från min pappas arbetsplats när de bytte kontorsmöbler någon gång i början på 1990-talet och som följt med sedan min första lägenhet i Skara 1992 (men jag gjorde mig av med skrivbordet när Jenny och jag flyttade till Röbäck 2005).
Över stolen hänger en skinnväst. Jag hade ofta skinnväst på den tiden. Jag har ingen aning om huruvida det var modernt eller inte, men jag tyckte om den. Den följde med i flytten till Umeå och hängde orörd i min garderob i många år tills jag skickade den till second hand när jag sålde huset efter skilsmässan.
Fotot på väggen är ett foto från studentexamen. Både foto och anslagstavla hänger i fiskelinor från en kroklist precis under taket. Förmodligen hade de gjort så i den lägenheten för att folk inte skulle borra i väggarna.
Datorn är en laptop som hängde med i många år. Jag minns att jag körde Linux och KDE på den. För kanske fem år sedan gjorde jag ett försök att få igång den igen och jag lyckades boota Linux på den, men den var oanvändbar. Den skickades också på återvinningen när jag sålde huset.
Diplomet på skrivbordet är förmodligen någon kurs jag fått genom jobbet. På den tiden arbetade jag som systemtekniker på Combitech Network.
Glaspelaren med saker inuti är ett slags termometer. Glaskulorna inuti flöt i vätska och tyngdes ned med vikter. Beroende på temperatur expanderade gasen inuti glaskulorna och fick dem att flyta eller sjunka. Vad det blev av den vet jag inte. Inte heller den målade krukan; jag tror att färgen till slut krackelerade och föll av.
Bakom datorn ligger min Filofax. Jag använde papperskalender ända fram till 2012 när jag fick min första smarta telefon, en HTC Desire S.
På skrivbordet ligger också etuiet till mina Sony hörlurar som jag köpte 1992. De var dyra och väldigt bra, men efter att jag råkat köra dem i tvättmaskinen för några år sedan gav de slutligen upp och tystnade för gott.
Den röda boken är en diktsamling och det svarta som skymtas bakom den är en telefonsvarare. Det är inte något man ofta ser numera (men jag tror mina föräldrar har kvar sin).
Fråga mig inte varför det ligger en tandborste på skrivbordet.
Engström & Johannisson var en pianofabrik verksam i Stockholm 1877–1926. Pianot var alltså minst 74 år gammalt. Det följde med när jag flyttade till Umeå 2001 men såldes när Jenny och jag flyttade in i huset vi byggde 2009. ↩︎