Kylbalkong

I onsdags tändes inte lampan när man öppnade dörren till kylskåpet. »Lätt fixat«, tänkte jag, tog bort plastkåpan och skruvade ur glödlampan. Det var bara det att glödlampan var så hårt iskruvad att den gick sönder. Glaskolven lossnade från sockeln. Lampan blinkade till, kortslöts och hela kylskåpet dog. »Lätt fixat«, tänkte jag och gick för att byta propp i elskåpet. Proppen var hel. Det var ström i eluttaget. Det var alltså själva kylskåpet som gått sönder.

»Det var inte bra«, tänkte jag och ringde tillverkaren. De hänvisade vidare till en lokal firma i Umeå som hänvisade vidare till ytterligare en firma. De bad mig skicka in en felanmälan och så skulle de återkomma dagen efter. »Men jag har ju en massa kylvaror jag måste göra av någonstans«, sade jag. »Ja, det brukar vara så«, svarade personen i andra änden av telefonförbindelsen och lade på.

Lyckligtvis är det fortfarande kallt ute, så alla kylvaror gick att ställa ut på balkongen. Frysvarorna lade vi tillfälligt i frysen i den gemensamma lokalen högst upp i huset. Mitt i allt kaos kom jag mig inte för att kontakta vicevärden förrän idag, två dagar senare. Naturligtvis hade han varit förbi redan samma dag som kylskåpet gick sönder och upptäckt att det var fullt i den gemensamma frysen. Han var precis på väg att sätta upp arga lappar i trapphuset när jag fick tag på honom.

Två dagar senare hörde reparationsfirman av sig. Det finns visst inte så mycket som kan gå sönder i mitt kylskåp, bara ett kretskort. Han hade inget sådant hemma, men han kunde beställa ett från Tyskland. Det brukar ta några dagar, men såhär i coronatider vet man aldrig hur lång tid det kan ta. En tusenlapp skulle han ha för kretskortet. Ett nytt kylskåp skulle kosta tiofallt mer, det kollade jag redan samma kväll.

Så nu är min balkong kylskåp på obestämd tid. Förhoppningsvis dröjer det inte alltför länge innan reservdelarna hittar till Umeå från Gütersloh i Tyskland.