Trots och syskonkärlek

När Oskar föddes 2008 var det en kollega till Jenny som påpekade att tre år mellan barnen innebär att treårstrots och sexårstrots infaller samtidigt. Där är vi nu: en snart sexårig William och en drygt tre år gammal Oskar. William kan få raseriutbrott när det är något han inte vill göra, till och med nypa och slå sina föräldrar. En bjärt kontrast mot den fridfulla, långsamma och tankfulla pojke vi känner sedan tidigare. Samtidigt, det måste medges, ett befriande friskhetstecken.

Oskar har alltid varit tydlig med vad han vill (och inte vill), men de senaste veckorna har han prövat gränser på ett mer utsuderat sätt. Kanske är det måltidssituationerna som han utsett till sitt primära slagfält; var och varannan gång skall han inte han någon mat. Här om kvällen gjorde vi klart för honom att det bara är de som äter mat som får fika, och lät honom vara. När fikat kom frågade Oskar om inte han också skulle få fika, men nej, det gällde ju bara de som skulle få middag, och så var det inte mer med den saken; Oskar accepterade situationen eller gjorde åtminstone inte mer väsen ifrån sig. Sedan dess har måltiderna gått betydligt smidigare…

Bröderna är förstås i luven på varandra då och då, men samtidigt leker de mer med varandra. Ju äldre Oskar blir, desto mer komplexa lekar kan han leka, till Williams förtjusning. Men det är förstås storebror som – än så länge – dikterar lekens villkor.

Ibland visar de varandra ömhet och omsorg, som när Oskar kommer och frågar varför William är ledsen, eller här om dagen, i Bjurholm, när Oskar frågade William om de inte skulle hålla varandra i handen. Lyckligtvis hade jag kameran med mig; jag praktiskt taget slet upp den ur ryggsäcken för att föreviga ögonblicket.

Ursprungligen publicerad som »Trots och syskonkärlek« på bloggen »Björkbloggen«.