Medvetandets natur
Jag har börjat läsa en liten kurs på universitetet, The Problem of Consciousness, medvetandets problem. Kursen inleds med en gammal text av David Armstrong från 1970. En klassiskt naturalistisk text, där naturvetenskapen anses vara det enda som kan generera sanning och att naturvetenskapens blick är den enda rimliga, även på medvetandet.
Armstrong tar spjärn mot behaviorismen (Watson, 1913), som menar att det mentala blott är tendenser att handla på ett visst sätt. Men det håller inte: vad en person tänker är inte nödvändigtvis i linje med hur en person handlar. Armstrong hävdar i stället att det rör sig om mentala tillstånd. Med mentalt tillstånd menar Armstrong:
a state of the person apt for producing certain ranges of behaviour (Armstrong, 1970, s. 75)
Detta synsätt benämns funktionalism och har dominerat medvetandefilosofin det senaste halvseklet, enligt Christian Löw, föreläsare på kursen. Armstrongs tes är att dessa mentala tillstånd är att betrakta som beteendets orsaker, och att medvetandet helt enkelt är en andra ordningens mental process som observerar andra mentala processer:
Consciousness is a self-scanning mechanism in the central nervous system. (Armstrong, 1970, s. 79)
Jag har flera invändningar:
- Armstrong liknar människor och hennes medvetande vid ett bräckligt glas. Det som gör att ett glas lätt går sönder är dels att det utsätts för påfrestning, dels dess molekylstruktur, alltså en inneboende egenskap eller tillstånd hos glaset. Men kan detta utan vidare överföras från döda ting till levande, medvetna väsen? Glas bryr sig inte om huruvida de klassificeras som bräckliga eller inte, medan människor gör det – och agerar annorlunda (detta är huvudargumentet hos Gergen, 1973).
- Armstrong resonerar kring beteende och mentala tillstånd, men som MacIntyre (1981) visar kan inte beteende i behaviorismens förståelse existera. Vad en människa gör (beteende) kan bara förstås i relation till vilken berättelse hon skriver in sig i. Personen som gräver med spade i marken, påtar hen i trädgården, förvaltar en egendom, gör sin partner glad eller utför sitt livsverk? Kanske inget av det, kanske allt – poängen är att ett beteende bara kan bli begripligt mot bakgrund av något som är mycket större än »mentala tillstånd«.
- Armstrong missar helt meningsbegreppet och att mening eller innebörd är något fundamentalt annorlunda än materia. Det var Husserls (1998–2002) argument mot psykologismen och argumentet är lika giltigt mot samtidens reduktionistiska fysikalism.
Att kursen över huvud taget benämns »medvetandets problem« är ett uttryck för samtidens naturalism, alltså utgångspunkten att allt som existerar, existerar »där ute« och att medvetandet på något märkligt sätt uppstår ur detta »där ute«. Med den utgångspunkten blir medvetandet ett problem, eftersom det inte alls liknar den naturlagsbundna värld vetenskapen beskriver för oss. Men medvetandet är ju i själva verket det mest naturliga och givna vi känner till. Vi möter det varje morgon vi vaknar; vi är där och varseblir, tänker, har avsikter, och så vidare.
Om vi i stället tar medvetandet på allvar – vilket vi borde, eftersom det förefaller en aning motsägelsefullt att betvivla det mest uppenbara – måste vi antingen avvisa naturalismen (som Zahavi, 2010) eller rucka på våra invanda föreställningar om vad materia är (som Strawson, 2016).
Referenser
Armstrong, D. M. (1970). The nature of mind. I C. V. Borst (red.), The mind–brain identity theory (s. 67–79). London: Macmillan Education.
Gergen, K. J. (1973). Social psychology as history. Journal of Personality and Social Psychology, 26(2), 309–320. https://doi.org/10.1037/h0034436
Husserl, E. (1998–2002). Logiska undersökningar (vol. 1–3; J. Jakobsson, övers.). Stockholm: Thales. (Ursprungligen publicerad 1900–1901)
MacIntyre, A. (1981). After virtue: A study in moral theory. University of Notre Dame.
Strawson, G. (2016). Consciousness isn’t a mystery, it’s matter. New York Times. Hämtad från https://www.nytimes.com/2016/05/16/opinion/consciousness-isnt-a-mystery-its-matter.html
Watson, J. B. (1913). Psychology as the behaviorist views it. Psychological Review, 20(2), 158–177. https://doi.org/10.1037/h0074428
Zahavi, D. (2010). Naturalized phenomenology. I D. Schmicking & S. Gallagher (red.), Handbook of phenomenology and cognitive science (pp. 2–19). Dordrecht: Springer. https://doi.org/10.1007/978-90-481-2646-0_1