J. E. Sunde – I Don't Care to Dance

»Jag dansar inte.« Det har jag svarat varje gång någon fört saken på tal. Alla mina tidigare partners har velat dansa och föreslagit att vi skulle gå danskurs tillsammans, men nej, jag dansar inte. Inte sedan discot i Fornängsskolans källare någon gång på mellanstadiet och flickorna skrattade och pekade när jag försökte röra mig på dansgolvet. Jag dansar inte. Jag är ful när jag dansar.

»Jag kan inte åka på den här retreaten«, sade hon. »Den har dans och rytm som fokus och jag tänkte att det kunde vara något för dig?« Överväldigad och full av fruktan tackade jag ja.

»Jag heter Stefan«, presenterade jag mig när jag kom till retreaten. »Jag är femtio år gammal och jag har aldrig dansat.« Det var en liten grupp på nio personer. Det började med meditation och yoga och knepiga andningsövningar. Sedan skulle vi med förbundna ögon röra på olika delar av kroppen med utgångspunkt i suspekt chakrafilosofi. Först höfterna, sedan magen, sedan bröstkorgen och vidare till andra kroppsdelar, men jag kom aldrig längre än till höfterna. Jag upptäckte att jag hade höfter och att de gick att röra på. Det var underbart. Tårar strömmade ned för mina kinder.

Vid det andra passet var min kropp otålig. Den ville röra på sig. När vi äntligen fick resa oss upp, dansade jag som om jag aldrig gjort annat. Klumpigt och taffligt och stelt och säkert inte särskilt vackert, men jag kände mig vacker. »Människor som dansar är vackra«, sade jag till mig själv, »och jag dansar, så jag är vacker.« Jag dansade så att svetten stänkte omkring mig. Efter två timmar var det slut, men jag ville inte sluta. Min kropp ville fortsätta dansa.

Det var märkligt och magiskt. Efteråt kändes det bara naturligt. Plötsligt vad jag en person som dansar.

När jag senast var hos henne reste jag mig från köksbordet och tog tag i hennes hand. Vi dansade i köket. Hon mjukt och smidigt, jag stelt och tafatt. Hon fick leda, jag försökte bara följa med så gott jag kunde.

Häromdagen skickade hon J. E. Sundes sång till mig. Jag brast i gråt. Den handlade om mig. Om oss.


Well I don’t care to dance
You know this, I have told you I don’t dance
But the music, and your beauty well they move me so I take you by the hands
But you will have to lead

And so we start to move
The Tonic that is mixed up with the Gin
Warm within and working on my limbs and as the room begins to spin
I’m happy to be near you

And you laugh as I stare down at my feet
Holy Mother of the humble and the weak
You gently lift my chin so I can look into your eyes
And you rebuke the bullshit and the lies, all those people who told me how to be a man
Well I don’t want to follow them any longer
So twirl me around the floor

I begin to hope
The tea lights left to gutter and to smoke
We’re sweating and we’re laughing, and the band is only playing songs we know
And I think you really know me

And suddenly it’s gone
The worry that has weighed upon my heart
The fear that I’m undeserving of the dance that I’ve been yearning to take part in
The blessed invitation

And you laugh as I stare down at my feet
Holy mother of the humble and the weak
You gently lift my chin so I can look into your eyes
And you rebuke the bullshit and the lies, all those people who told me how to be a man
Well I don’t want to follow them any longer
So twirl me around the floor

Kommentarer